...så lyder en rapport från organisationen Al-haq, som dokumenterar kränkningar mot internationell humanitär rätt på de ockuperade palestinska områdena. Vi var sex ur gruppen som idag fick följa Mohammad Va'ai, fältarbetare från Al-haq, under en arbetsdag. Från Västbankens storstad Ramallah på väg norr ut, i stundtals lite för pirriga hastigheter slogs vi av det vackra, bergiga och olivträdsbeklädda landskapet utanför bilrutan.
Vårt första stopp gjorde vi i den palestinska byn Burkin som rapporterat brott utförda av bosättare från den Israeliska bosättningen Ariel ca fem km därifrån. I byn visade en man oss en bil och en traktor som bränts och ett meddelande på hebreiska som klottrats på moskéns dörr.
Ett annat stopp gjorde vi på en stenfabrik som vid flera tillfällen hotats av rivningsorder från Israeliska myndigheter. Fabriken ligger på Västbanken, på palestinsk mark, men inom det område som Israel kontrollerar helt. Detta gör att de palestinska ägarna måste söka tillstånd för fabriken, vilket de inte beviljats trots att fabriken funnits där sedan länge. Vi fick dessutom besöka en skola som låg "vägg i vägg" med en annan bosättning. Här är det mest påtagliga problemet avfallsvatten som leds ut från bosättningen och då och då översvämmar delar av skolområdet. Mohammads, och Al-haqs, uppdrag är alltså att rapportera kränkningar som dessa så att dokumentationen är uppdaterad och att omvärlden kan ta del av vad som händer.
Jobbet som fältarbetare måste vara krävande och stundtals frustrerande, då vi bara under denna dag fått ta del av flera gripande historier. Vardagslivet i dessa byar begränsas så tydligt av bosättningarnas närvaro. Bosättningar som enligt internationell humanitär rätt är olagliga. Mohammad har jobbat för Al-haq i snart 1,5 år och trots tunga och ofta upprepade berättelser ser han sin uppgift som viktig. Mötet med människor och att få berätta deras berättelser.
Inlägg
