Världens vanligaste människor och en glimt av paradiset

Det är sen kväll i S:t Cruz, Bolivia. Luftkonditioneringen brummar. Två intryck präglar dagen. Dels mötet med världens vanligaste människor och dels en glimt av paradiset.

Världens vanligaste människor är alla de kämpande globala medelklassarna. Människor som varit fattiga tills nyligen men som nu är på väg upp. Det finns sjukvård, ingen svälter, barnen går i skolan och de yttre tecken på misär är borta. Jag tänker på de människor jag sett på gatorna i Conception under dagen. Pappan på mopeden med sitt lilla barn, flickorna på väg till skolan, kvinnorna som odlar jorden och faktiskt kan sälja en del av överskottet på marknaden. Deras nyvunna och begränsade välstånd är så välförtjänt och så skört. Skyddsnäten är få, tryggheten är bräcklig. Nu behöver de demokrati, kunskap, hjälp att organisera sig. De behöver jämställdhet och tro på samhällsutveckling.

Jag har också kikat in i paradiset som det gestaltades av Jesuitmunkar på 1700-talet när de byggde missionsstationer i djungeln i Bolivia. De byggde mönstersamhällen och bidrog till att skydda ursprungsbefolkningen mot slavjägare och exploatörer. Under sextio år verkade de i djungeln och byggde upp en unik kultur i mötet mellan barockens Europa och den lokala kulturen. Musik och världsbilder blandades i ett socialt experiment som slogs sönder av den spanska kronan och jordägare när Jesuiterna fördrevs och missionsstationerna tömdes och människorna spreds som daglönare och gruvslavar. För dig som vill veta mer om detta kan man se filmen ”The Mission”, som nu har några år på nacken.

Ombudsresegruppen har det bra. Vi har varit två dagar i Conception och S:t Xavier i östra Bolivia, på gränsen till Amazonas, där djungeln har huggits ner för sojaodling och biffkor. På torsdag morgon flyger vi till La Paz, till ett annat klimat och en annan kultur.

Petter Jakobsson, Diakonia