Sedan jag kom hem från Köpenhamn har jag satt mig ner och läst helgens tidningar och relevanta bloggar för att få en bättre överblick av helgens händelser i Köpenhamn, både de jag deltagit i och de jag inte var i närheten av. Aldrig har det varit så spännande att läsa tidningen och ta del av annan media. Det är många bilder som visas och många olika uppfattningar om saker och ting som sker i Köpenhamn just nu. Jag försökte skapa mig en helhets bild och kände mer och mer att jag ville vara där och fortsätta vara en del av engagemanget på plats. Jag blev speciellt inspirerad och upprymd av att läsa gårdagens artikel i DN om "reclaim the power" demonstationen utanför Bella Center i onsdags. Arlikel sa att det hade varit lite oroligt och att polisen stod där beträdda på det värsta:
"300 meter bort stod fyra stora bussar och väntade, för dagen med texten ”Poloiti” i fören och på sidorna. Men bussarna behövdes aldrig. Plöstligt, på en given signal, tog alla poliser av sig hjälmarna och satte på sig de vanliga skärmmössorna. Poliserna började le och småprata. Demonstranterna skanderade: ”You’re sexy, you’re cute, take off the riot suit.” (Ni är sexiga, ni är söta, ta av er kravallutrustningen.)
Poliserna tog inte av sig mer än de redan gjort, men demonstranterna fick i samlad tropp lämna området och gå in mot city igen."
Jag blev så glad åt påhittigheten hos de konfrontativaickevåldsdemonstranterna och hade velat sett denna aktion med egna ögon. Så jag började söka efter youtubeklipp som visade de leende poliserna och de skanderande aktivisterna. Jag hittade massvis med klipp från den demonstrationen, men modet sjönk sakta och glädjen och inspirationen sinade i takt med antalet klipp jag kollade igenom...
Jag hittade ickevåldsdemonstranter som skanderade olika budskap, de flesta vilka jag kunde sympatisera med, men inga leende poliser. Jag hittade batonger som slog och tårgas som kastades mot demonstranter som ropade "we are peaceful, why aren't you?" (vi är fredliga, varför är inte ni det?) och "this is what democracy lookes like" (detta är hur demokrati ser ut).
I en annan del av artikeln som jag citerade ovan stod det:
"Climate Justice Action hade proklamerat att demonstrationen skulle vara ”konfrontativ men utan våld”. Det låter oförenligt men visade sig vara möjligt att genomföra. Inte en sten kastades mot poliserna." När jag läste detta innan jag såg klippen tänkte jag: klart att man kan vara konfrontativ och ändå agera utan våld! Folk har så många fördomar mot aktivister. Klippen visade att aktivisterna klara av kombinationen konfrontativ och ickevåld, men inte polisen.
Jag har aldrig varit och är fortfarande inte emot poliser. Jag har sympatiserat med dem och försökt tänka mig in i hur svårt det måste vara för poliser i vissa situationer. De är bara människor, de blir stressade och rädda som alla andra och ovanpå det ska de upprätthålla ordningen. Så det är med blandade känslor jag skriver det här. Jag är frustrerad (och som Eve skrev tidigare kanske man inte ska blogga just då, men å andra sidan...). När demonstranterna skanderade "this is what democracy looks like" menade de att demokrati är yttrandefrihet och folkets makt, att de förkroppsligade demokrati. Men sen blev det lite absurt. Är demokrati att statliga myndigheter slår ned människor som bara står där och uttrycker sin åsikt...?
Man kan ha olika åsikter om demonstranter och poliser. Och nu insåg jag just att jag själv gör det jag tyckte var dumt att media gör: lägger fokus helt fel - på demonstationer och sammandrabbningar. Det är ju inte det Köpenhamnsmötet handlar om! Men hur ska vi lyckas få fram förändringarna? Politikerna på klimatmötet verkar inte lyckas så bra just nu... De ska representera folket men vi känner oss inte representerade. Folket gör sina röster hörda genom namnunderskrifter, brev, insändare, aktioner och demonstationer i Köpenhamn men också på otaliga andra platser runt om i världen. De kan inte säga att de inte har hört oss och de får inte ignorera oss! Så visa oss nu hur demokrati ser ut!
Inlägg
