Besvikelse

Jag känner mig besviken. Världen misslyckades med att enas om ett avtal som bromsar klimatförändringarna och ger människor möjligheten att lyftas ur fattigdom. Alla vi som engagerat oss i klimatfrågan har rätt att vara besvikna nu, tycker jag. Många har satsat väldigt mycket och den globala klimatrörelsen har åstadkommit ett stort tryck. Även om vi är besvikna måste vi komma ihåg att det vi gjort har ett stort värde. Vi har satt klimatförändringen på agendan. Vi har ökat människors kunskap och intresse. Vi har inspirerat människor att förändra sin egen livsstil och påverka sin omgivning. Och – vi kommer att ändra de globala strukturerna också! Men det tar tid och kräver uthållighet. När svt rapporterade om vår tågresa tyckte jag att de satte en lite märklig rubrik. De skrev ”kristet kamptåg för klimatet”. Men kanske hade de rätt. Att ändra världspolitiken gällande klimatet är en kamp, och den är inte över än.
Klimatförändringen är en fråga på liv och död.


300 000 människor dör varje år till följd av klimatförändringens effekter. Och många fler hålls kvar eller pressas tillbaka i fattigdom och hunger. Igår lyssnade jag på Diakonias partnerorganisationer PACJA, ett nätverk av afrikanska organisationer. De var så klart väldigt missnöjda med COP15. Dels på grund av resultatet (eller snarare brist på resultat). Besvikelsen är också stor på att konferensen inte varit folkligt driven, och knappast ens regeringsdriven. PACJA menar att det som drivit förhandlingarna är egoism från de rika ländernas sida. Jag förstår deras frustration. Tänk dig själv hur jobbigt det måste vara att åka tillbaka hem till ett land där stora delar av befolkningen lider under klimatförändringens torka, stormar, översvämningar och sjukdomar och säga till sina medborgare att tyvärr, det blev inget avtal. Eller som för Tuvalus president. Han ska åka hem nu och berätta för sin befolkning att tyvärr kommer deras land att försvinna i havet, för världen lyckades inte enas. Usch!
PACJAs policyhandläggare Isaiah Kipyegon förde fram vikten av att vi, medborgare och organisationer i västländer, fortsätter att pressa våra regeringar i klimatfrågan. Han är tydlig på en punkt. Det är inte ok att vi uppmanar folk att släcka lampan och ta bussen och sen slappnar av. Vi MÅSTE fokusera på att påverka våra regeringar på alla tänkbara sätt.
Jag föreslår följande handlingsplan nu:
1. Ta julledigt och vila
2. Släck lampan, cykla och ät vegetariskt för att ditt eget liv blir mer harmoniskt så
3. Fortsätt engagera dig för ett rättvist klimat så att världen blir en bättre plats
Det tänker jag göra, i tur och ordning. Men först ska jag baka pepparkakor!