Klimathotet: Bluff eller inte?

De senaste dagarna har jag debatterat med s.k. klimatskeptiker. Så här inför Köpenhamn har debatten hettats upp något. Hackers har tagit sig in på University of East Anglias klimatforskningsenhet och stulit ca 3000 dokument och 1000 mail som klimatforskare skickat till varandra. Bland dessa mail finns exempel på när klimatforskare kallar klimatskeptiker för idioter, försöker hindra klimatskeptiska artiklar med dålig vetenskaplig kvalitet att slinka igenom ”peer review”, och kallar en temperaturrekonstruktion för ett ”trick”.

Detta är de bevis som krävs för att stödja tesen om att hela klimathotet är en konspiration, tydligen. Mängder av klimatskeptiska bloggar världen över säger i varje fall det. Men att några forskare försökt hindra dåliga artiklar och benämnt en modell för ”trick”, vilket enligt bloggen RealClimate är en term UEA:s forskare använder som synonym till ”bra sätt att hantera problem” snarare än bluff, är knappast ett underlag för en konspiration. Det enda man kan bevisa är att vissa forskare betett sig dumt och uttryckt sig slarvigt, som UNT skriver:

De senaste veckorna har stort medialt buller åstadkommits av det så kallade Climategate, ett läckage av interna mejl mellan forskare vid University of East Anglia som sägs ge underlag för påståenden om att klimathotet är överdrivet och att olika resultat och analyser manipulerats för att motsvara det som anses vara politiskt korrekt. En del målar upp bilden av en stor konspiration i syfte att med klimatet som ursäkt motivera statskontroll över ekonomin och människors vardagsliv.Det finns inga rimliga belägg för sådana påståenden. Tidningen The Economist, som ingen skulle drömma om att anklaga för att försöka underminera marknadsekonomin eller den personliga friheten, gör i förra veckans nummer en utförlig genomgång av de mejl som läckt ut.De visar, enligt tidningens vetenskapsredaktion, att klimatforskare är ungefär som alla andra - de uttrycker sig ibland ogenomtänkt, blir irriterade när något inte utfaller som förväntat, slänger ibland i väg ohållbara påståenden eller anklagelser mot kolleger. Men de deltar inte i någon konspiration för att dölja sanningen.Inte heller är dessa eller andra forskare överens på alla punkter. För en del debattörer tycks just detta vara beviset för att klimathotet är påhittat - ungefär som om den eviga diskussionen om Karl XII:s död skulle vara ett belägg för att kungen överhuvudtaget inte stupade vid Fredrikshald och kanske inte ens har existerat.

Och bloggen Uppsalainitiativet, som är en blogg som bemöter klimatskeptikers argument, skriver:

Det handlar alltså om komplicerade vetenskapliga processer som avhandlas mellan forskare, vars förförståelse är stor och som – eftersom det rör sig om privat kommunikation – uttrycker sig betydligt slarvigare än de gör när de vänder sig till allmänheten. Men några bevis för forskningsfusk finns alltså inte i det material jag hittills sett. Av förståeliga skäl har jag inte läst orginalmaterialet.Däremot framgår tydligt hur störda och missnöjda forskarna är över somliga så kallade "skeptikers" upprepade krav på att få tillgång till forskningsmaterialet, och att de diskuterar hur de ska kringgå dessa krav. Om detta utgör ett brott mot den brittiska Freedom Of Information Act (ungefär motsvarande den svenska offentlighetsprincipen) tvivlar jag på, men jag är osäker.Vad som dock är ställt utom tvivel är att dataintrång är ett allvarligt brott. Fördömanden av detta har lyst med sin frånvaro i klimathotsförnekarnas kommentarer. Det konsensus som finns inom klimatvetenskapen att de pågående klimatförändringarna till huvudsak är orsakande av mänskliga aktiviteter stöds av flera oberoende kedjor av belägg. Att ett antal forskare inom en av dessa kedjor misskrediteras ändrar inte detta.Huruvida det verkligen har förekommit några oegentligheter har redan blivit en bisak. Affären har fått genomslag i mainstreammedia och allmänhetens reaktion är förstås i linje med klimathotsförnekarnas agenda: Mer förvirring och tvivel.