Vi får inte glömma att tacka också

Det har varit riksstämma och ungdomsmöte i Vännäs. 300 kristna ungdomar på en och samma plats. Ett perfekt forum för Diakonia att synas och höras på. Därför fick jag åka till Någonting större, som aktivist, och stå i montern i matsalen samt hålla i en workshop med den lilla, nätta rubriken "Förändra världen". Workshopen drog ett 20-tal personer; från de yngsta tonåringarna till unga vuxna. En härlig skara människor, som alla visade engagemang i och intresse för att förändra världen. En härlig skara människor - som jag snabbt fick förstå aldrig hade hört talas om Diakonia. Följande frågor poppade upp från de yngre tonåringarna strax innan vi skulle börja:

- Vad betyder Dikonia?
- Har det något med diakoner att göra?
- Vad är en diakon?

Jag blev något mållös. Jag har nog aldrig ens funderat över varför Diakonia heter just Diakonia. Och vad är en diakon egentligen? Mitt spontana svar blev efter lite hummande och mumlande "ööh, typ en kristen kurator". Alltså en människa som hjälper en annan människa. Utifrån det drog vi slutsatsen att Diakonia heter som det heter för att det är människor som hjälper människor. Vilket ju vore en ganska logisk slutsats, eller hur? Speciellt med tanke på vår slogan: Människor som förändrar världen.

I denna fantastiska skara tonåringar fanns bland annat Edith med pigga ögon och en gul godisklubba i munnen. Hon hade kommit till workshopen för att hennes vänner hade gått dit. Hon hade aldrig tidigare hört talas om Diakonia. När jag frågade hur det kan komma sig att det fortfarande finns så många människor som lever i fattigdom räckte hon försynt upp handen och svarade enkelt:

- För att det är ojämt fördelat?

 Ja, precis så är det (plus att vi lever i en värld med komplexa system och korrupta människor)! I slutet av workshopen, när jag frågade om det fanns några funderingar efter det vi pratat om, räckte samma, fina tjej upp handen igen.

- Vi kan be för allt det goda som görs, sa hon och log det raraste leende jag sett på länge! Så sant. Det sker ju faktiskt otroligt mycket gott, tack vare Diakonia och människor som förändrar världen. Det är värt att komma ihåg - och att tacka Gud för!

Emma Färdeman
Göteborgsgruppen

I lördags träffades diakoniaaktivisterna i Lund på Mårtenstorget för en insamling till Diakonia! Det bjöds på gott kaffe och otroligt goda kakor! Tack till er som baka! Regnigt var det denna gråa dag men vi trotsade vädret och gick till och med en runda för att försöka få fart på insamlingen! wohoo! (Måste säga att rundan gick ganska snabbt då regnet bestämde sig för att ösa ner just då!). Vi fick ändå in en del och känner oss nöjda med dagen! Ha en härlig Valborg diakoniaaktivister! (Hoppas på bra väder!!!)  

Svenska vapen dödar

I fredags (20 april) dödade jag fem personer - fem gånger om! Som tur var uppstod de varje gång och kunde fortsätta gå, andas, skratta och leva. Så är det inte när det är på riktigt, där borta, någonstans där vi inte kan se det. I länder där människor alltför ofta ligger täckta av vita lakan mitt på gatan. Länder som köper vapen av Sverige.

När jag gick på Liljeholmens folkhögskola fick jag bekanta mig med begreppet “att lära med kroppen”. Då handlade det om att fasta. Nu skjöt jag på folk. Inte på riktigt, men ändå. Bara att sikta på jämnåriga, att se deras kroppar genom ett litet hål ovanpå leksaksgeväret jag höll i, fick mig att reagera. Det kändes så fel. Så otäckt. Är det så här det är? 

Vapen skulle inte få finnas, om jag fick bestämma. Och då har jag aldrig personligen behövt uppleva krig, eftersom jag lever i ett land där det har varit fred i över 200 år. Samtidigt är detta fredliga land störst i världen (per capita) när det gäller vapenexport (!) Ingenting att skryta med direkt...
För att uppmärksamma det här och för att väcka något slags engagemang och opinion i frågan anordnade vi aktivister, tillsammans med Kristna Freds, en så kallad Die-In på Kungsportsplatsen i Göteborg. Mitt på stan en fredagseftermiddag. Mitt i hem-efter-jobbet-nu-är-det-helg-rusningen. Några sprang förbi. Andra stannade. Några tyckte vi var mer eller mindre knäppa. Andra stöttade oss och kom med uppmuntrande kommentarer. 

Vi symboliserade alltså svensk vapenhandel genom ett tyst rollspel där åskådarna fick följa ett vapen från tillverkare till militär via en svensk och en utländsk statstjänsteman. Sedan skjöts det på statister, som föll ihop och blev täckta med vita lakan av en sjuksköterska. 

Denna aktion följdes upp av en temakväll i Betlehemskyrkan på måndagskvällen med rubriken “Varför vapen?” Ett 50-tal personer kom. Det blev fika, livemusik av vår egen Johan Landström, föredrag av Martin Smedjeback - ickevåldsutbildare och engagerad i svenska fredsrörelsen - samt samtal och diskussion om svensk vapenexport. En fråga som diskuterades var huruvida Sverige egentligen behöver en vapenindustri och ett försvar över huvud taget.
  
De som närvarande under kvällen var eniga om att någonting behöver göras: Sverige kan inte fortsätta sälja vapen till länder som kränker mänskliga rättigheter och stödjer diktaturer! Därför skrevs det under kvällen på två namninsamlingar: en för Kristna Freds och deras engagemang i Arms Trade Treaty, samt Svenska Freds missförtroendeförklaring mot svensk vapenexport.
  
Under kvällen samlades det även in pengar till Diakonias arbete i Burkina Faso. Det var med glädje och tacksamhet vi kunde sätta in 836 kronor på Diakonias katastroffond!

Ett stort till alla som på olika sätt deltog under de två evenemangen!
Det är människor som förändrar världen!

Emma Färdeman,
Göteborgsgruppen

Media från Earth Hour-galan, del 1

Vår insamlingsgala till Diakonias klimatarbete på Earth Hour blev, om jag får säga det själv, riktigt lyckad. Hela eventet förevigades med bilder och filmer, här kommer smakprov på hur det såg ut under förberedelserna och i början av programmet (innan nedsläckningen):

Aktivistmatlagning

Erik kockar

Sally och Tora vid lotteriet

Fredrika med vänner spelar bra låt under minglet

Fredrika, Sara och Johanna serverar den oerhörda mängd mat vi hade att bjuda på. I bakgrunden syns Rebecka Lundborg som ställde ut en fotoutställning på galan.

Sally och undertecknad tar in inträde

Andreas Ulfsax, rådgivare miljö- och klimatfrågor på Diakonia, inleder programmet med att tala om klimaträttvisa.

Mer kommer inom kort!

Besök de värdefulla berättelserna på Södra Teatern

Mitt i den sista förberedelseveckan inför lördagens Earth-hour gala i Uppsala rekapitulerar jag i tiden en aning. För en dryg vecka sedan var jag och Sara (också aktivist i Uppsala) med på förhandsvisningen av utställningen ”Med kameran som vapen” som visas i Södra Teaterns foajé, i Stockholm. Tillsammans med gymnasielever fick vi genom filmlinsen vara med, se, förvånas och skrämmas. ”Hur kan vi människor göra så här mot varandra?” var frågan som ekade i mitt huvud.

Det är den ideella föreningen Settler Watch som uppmärksammar bosättningsproblematiken på, det av Israel ockuperade, Västbanken. Utställningen baseras på den israeliska människorättsorganisationen B’tselems kameraprojekt. Där palestinier på Västbanken fått filmkameror just för att kunna dokumentera livet under israelisk ockupation och de brott som begås mot mänskliga rättigheter. Projektet har fått genomslagskraft på många sätt, en del av filmerna har kunnat användas som bevismaterial vid rättsliga processer, bara närvaron av kamerorna har visat sig fungera som ett icke-våldsalternativ och några filmsekvenser har snabbt kommit ut och kunnat uppmärksammas av omvärlden. Nu har alltså projektets mängder av filmmaterial gåtts igenom och bildat de 4 filmer som utgör utställningen. Jag upplever genomslagskraften stundtals som ett slag i magen direkt ur tv-skärmarna och ibland som ett lågmält obehag då stundtals lågintensiva sekvenser passerar. ”Med kameran som vapen” är en utställning som lämnar avtryck. Kameran är ett kraftfullt vapen, ett vapen som inte dödar.

Diakonia är med och stöttar utställningen som vi alla kan, och enligt mig bör besöka. Den finns tillgänglig i Södra teaterns foajé ända till 29 april.

Debattartikel i GP: Anders Borg - bli vår Robin Hood!

Temat för Diakoniaaktivisternas traditionsenliga sommarturné är i år kapitalflykt - ni vet det där som snor åt sig tio gånger mer från fattiga länder än vad de får i bistånd - och Göteborgsaktivisten Emma Färdeman har redan fått en debattartikel om detta publicerad i Göteborgsposten. Jag citerar:

Anders Borg – bli vår Robin Hood!

De flesta har läst Robin Hood någon gång i sitt liv. Vi vill nu att sagan blir verklighet. Vi vill att Anders Borg blir vår Robin Hood. Varje år försvinner 160 miljarder dollar (USD) i skatteintäkter från utvecklingsländerna. Det är dags att ta från de rika och ge tillbaka till de fattiga, skriver Emma Färdeman, Diakonia Göteborg.

Relaterat

Pengarna skulle ha kunnat gå till vård och skola. Pengarna skulle ha kunnat rädda livet på 350 000 barn. Vart tar pengarna vägen i stället? Jo, till skatteparadis. Detta sker genom att företag och rika individer runt om i världen på laglig eller olaglig väg undviker att betala skatt. Det är det som kallas skatteflykt, ett problem som började uppmärksammas i och med finanskrisen. Vad innebär då skatteflykt och hur går det till?

Det finns två metoder för skatteflykt. Antingen så manipuleras internpriserna inom ett transnationellt företag, vilket innebär att varor och tjänster säljs till artificiellt höga eller låga nivåer för att minimera skatt, eller så har företaget ett skatteparadis som bas för affärsverksamheten.

Skatteparadis kallas ett land eller geografiskt territorium som karaktäriseras av att de tillhandahåller en eller flera av följande tjänster:

•  Låga eller inga skatter på kapital och inkomster.

•  Lagstiftning som gör det möjligt att hemlighålla ägare och de som drar nytta av företag, stiftelser och bankkonton.

• Inga krav på ekonomiskt innehåll i de transaktioner som registreras i området.

• Total åtskillnad mellan skattereglerna för inhemsk verksamhet och de regler som gäller för dem som inte bor i landet/området för att uppmuntra att vinster och inkomster flyttas dit från andra länder.

Om företagen valde att betala skatt i de länder där de har sin verksamhet skulle dessa länder kunna bli mindre biståndsberoende. Det är nämligen så att summan av de pengar som försvinner genom skatteflykt är tio gånger större än den totala summan länderna får i bistånd varje år. För varje krona som går in i landet går tio kronor ut.

Vad kan vi göra åt det här? EU är nu på gång med en lagstiftning som säger att företag måste redovisa sina resultat land för land i stället för att redovisa på koncernnivå, som det är i nuläget. Detta skulle förhoppningsvis öka insynen i företagens ekonomi och därmed minska möjligheterna till kapitalflykt. EU:s lagförslag är ett steg i rätt riktning. Men det räcker inte.

Vi vill nu att Anders Borg blir vår Robin Hood och börjar ta från de rika och ge tillbaka till de fattiga. Detta kan vi i Sverige göra genom att bland annat ställa högre krav på den lagstiftning som EU ska ta ställning till i sommar.

Under året kommer Diakonias aktivistgrupper runt om i landet att driva en kampanj mot kapitalflykt, så håll ögon och öron öppna!

Emma Färdeman

Diakonias lokala aktivistgrupp i Göteborg

Ett brev till Sveriges politiker!

Hej!

Jag blir så arg och upprörd över det Sverige jag idag vaknar upp till. Egentligen vill jag mosa ner huvudet i kudden, somna om och låtsas som att allt är en dröm. Alternativt skulle jag nog vilja säga upp mitt medborgarskap. Men så inser jag att det inte hjälper de offer som en dag kommer att dö på grund av att ytterligare en vapenfabrik har byggs på vår planet och tillverkar ännu fler dödande vapen. Det sorgliga är att Sverige i hemlighet står bakom detta för att det ger fint klirr i kistan.

Men vart finns politikerna som kan stå rakryggade och stå för vad som sker? Inte politiker som säga att "vi kan inte arbeta med mänskliga rättigheter i Saudiarabien om vi inte först bygger en vapenfabrik till dem" (Ett resonemang som jag dessutom inte hänger med på, så ni får gärna förklara).

Vad som har hänt med Sveriges Politik för Global Utveckling (PGU) som säger att all Sveriges politik ska sträva åt samma håll: att minska fattigdom och stärka mänskliga rättigheter? Att hjälpa en av världens hårdaste diktaturer att producera egna missiler – är det att stärka respekten för mänskliga rättigheter? Varför har Sveriges vapenexport till diktaturer ökat lavinartat de senaste 10 åren?

Stå för att ni vill tjäna pengar på den mest skitiga verksamheten som finns eller res er och snälla gör nått åt saken! För ett Sverige som tiger och låtsas som att vi är någon typ god-moralisk-nation har jag tröttnat på.