Mitt i den sista förberedelseveckan inför lördagens Earth-hour gala i Uppsala rekapitulerar jag i tiden en aning. För en dryg vecka sedan var jag och Sara (också aktivist i Uppsala) med på förhandsvisningen av utställningen ”Med kameran som vapen” som visas i Södra Teaterns foajé, i Stockholm. Tillsammans med gymnasielever fick vi genom filmlinsen vara med, se, förvånas och skrämmas. ”Hur kan vi människor göra så här mot varandra?” var frågan som ekade i mitt huvud.
Det är den ideella föreningen Settler Watch som uppmärksammar bosättningsproblematiken på, det av Israel ockuperade, Västbanken. Utställningen baseras på den israeliska människorättsorganisationen B’tselems kameraprojekt. Där palestinier på Västbanken fått filmkameror just för att kunna dokumentera livet under israelisk ockupation och de brott som begås mot mänskliga rättigheter. Projektet har fått genomslagskraft på många sätt, en del av filmerna har kunnat användas som bevismaterial vid rättsliga processer, bara närvaron av kamerorna har visat sig fungera som ett icke-våldsalternativ och några filmsekvenser har snabbt kommit ut och kunnat uppmärksammas av omvärlden. Nu har alltså projektets mängder av filmmaterial gåtts igenom och bildat de 4 filmer som utgör utställningen. Jag upplever genomslagskraften stundtals som ett slag i magen direkt ur tv-skärmarna och ibland som ett lågmält obehag då stundtals lågintensiva sekvenser passerar. ”Med kameran som vapen” är en utställning som lämnar avtryck. Kameran är ett kraftfullt vapen, ett vapen som inte dödar.
Diakonia är med och stöttar utställningen som vi alla kan, och enligt mig bör besöka. Den finns tillgänglig i Södra teaterns foajé ända till 29 april.
Inlägg
