Det gäller att ha sina aktivist-känselspröt fullt aktiverade. Ständigt. Annars kan ett tillfälle för påverkan lätt slinka mellan fingrarna.
- Men, du är väl så här politiskt intresserad? sa helt plötsligt kursaren bredvid mig, efter några glas vin på studenthaket.
- Ja, jo, det är jag väl.
Ska vi verkligen ta den här diskussionen nu? tänkte jag i mitt stilla sinne.
- Jag är inte det. Fast jag skulle gärna vilja vara.
Å så berättade hon om hur hon vid ett riksdagsval hade haft partiledarnas söthet som kriterium. Ett kriterium så gott som något. Hon röstade i alla fall.
- Men, vad tycker du då? fortsatte hon.
AHA! Ett tillfälle för påverkan. Att få upplysa några människor om saker som de förmodligen inte vet.
- Ja, asså, jag är ju inte engagerad i nåt politiskt parti, började jag. Men jag har ju en hel del åsikter om politiska frågor. Mest dom som rör globala grejer. Det är lite det jag brinner för. Är ni helt säkra på att ni vill gå in på det här? Jag kan bli rätt speedad, förvarnade jag.
- Ja! Vi vill veta!
Ja, men då så. Kör i vind! Jag började så smått med att informera om att Sverige, trots alla fina ord om mänskliga rättigheter, är världens största vapenexportör, räknat i per capita. Mina kursare förvandlades från flabbande luftbandsmedlemmar till fågelholkar. Trodde mig knappt. Jo, sa jag. Gick därifrån vidare till EU:s jordbrukssubventioners påverkan på bönder i fattiga länder. Fick även in lite problematisering, olika intressen som strider mot varandra, lite fördelar och nackdelar med bistånd och min ilska över "klappaosspåaxelnochkännaossnöjdamedosssjälva-solidariteten. "Jag är givmild! Och solidarisk med de fattiga. Men bara när det passar mig." Pang tjong! Som ett smäck, satt det.
Tror inte att jag härmed har format Sveriges nya partiledare. Men några frön har i alla fall såtts. Och jag fick åter den självklara och fantastiska känslan av att ha valt helt rätt här i livet.
Aktivist 24-7. Med rätt att påverka.