sista tumavtrycket fastsatt på kavajen.
Dags för ett besök på finansdepartementet!
Både spännande och lite småläskigt det hela tyckte jag,
skönt att vara med mest som ung och söt aktivist bredvid Penny, Magnus och Julia från Diakonias huvudkontor, tre som kan det hela!
Min bild av att uppvakta ministrar handlade nog mycket om tomma fraser och många leenden framför smattrande kameror. Men det blev typ tvärtom...
Kavajen var menad för Anders Borg,
men han är väldigt upptagen mitt i finanskrisen.
Det är nog egentligen Mats Odell också,
men han lät oss träffa honom ändå!
En annan minister alltså, med lite annan storlek än lille Anders Borg. Men om Samuel får på sig kavajen så skulle nog Odell få det också, tänkte Julia.
En kavaj
och 2783 namn, det ni!
Att komma in på finansdepartementet kändes lite som att komma in i ett bankvalv. En säkerhetsvakt bakom tjockt glas kollar våra legitimationer, sedan måste någon inifrån komma och hämta oss.
Men där inne var det mer hemtrevligt,
vi satt i en soffgrupp och ministern lyssnade när Magnus och Penny presenterade vad Diakonia tycker: att de länder som lånar pengar av IMF ska ha större frihet att satsa på sjukvård och utbildning. Mats Odell höll med och sa att Sverige har puffat på IMF mer och mer åt det hållet, och att Diakonia har gjort ett viktigt jobb som har drivit frågan.
Penny, Julia, Mats Odell och jag.Tyvärr ville inte Mats Odell ta emot kavajen, "den är ju till Anders Borg", och inte de insamlade namnen heller. Det fick bli en sekreterare som tog emot namnlistorna för att lämna dem till Anders Borg senare. Det kändes lite synd, jag hade ju hoppats få se kavajen på en minister! Men man vet ju aldrig, kanske Anders Borg blir lite nyfiken när han hör talas om kavajen och bestämmer sig för att prova?
Så inte så många kameraklick,
men en Odell som verkar tycka som vi.
Vi hoppas han kommer ihåg det, även när kampanjen tar slut.
För Diakonia kommer fortsätta att pusha för en rättvisare värld,
och för att Sverige ska dra sitt strå till stacken, eller hur?
Inlägg
