Det där med att mötas

Förutom att bli pilot och kobonde som liten ville jag ju oxå ha ett kul jobb där jag fick resa. Ibland får man som man vill och denna vecka är jag på World Social Forum [WSF] i Belem, Brasilien.

Här träffas världen (dock inte så stor del av Afrika) och - precis som media visar - dansar och ler. Förutom det rynkar den oxå sina pannor och undrar hur en annan värld ska bli möjlig.

I år handlar många seminarier om den finansiella krisen; hur ska den mötas? Många har oxå det perspektivet att krisen ger dem möjlighet att säga "Vad var det jag sa? Kapitalismen är ond och måste dö." (Citat.)

Under flera av dessa seminarier har jag känt hjärtat sjunka och tänkt att inte blir det civila samhället som tar oss ur finanskrisen - vi kommer aldrig att kunna enas om hur det ska gå till. Jag förstår verkligen den indiske forskaren som riktigt spottar fram ordet "development"och menar att utveckling, profit och kapitalism har tagit byarnas vatten, mark och möjlighet att leva. Lika mycket vet jag dock att ganska få av oss som mår rätt gött i marknadsekonomin kommer se det som ett realistiskt alternativ att byta ut den.

Här finns ett djupt gap mellan min verklighet och den som presenteras, och jag tror att det är ett problem.

Och inte bara detta - enligt alla jag har pratat med är Lula en sopa och Chavez Latinamerikas räddning. Vem visste det? Min bild, copy pastead från svensk media var en annan.

Så vilka slutsatser drar vi ifrån detta?

Flera. T ex att förändra världen kan vara ett meckigt göra. Och att globaliseringen må vara stor, men världen är större.

Sist men inte minst konstaterar jag dock att det där med att mötas, det är inte så dumt. Visst vore det sweet om WSF slutade med en gemensam plan över 23 steg till en förändrad värld, men som sagt; det är meckigt. Däremot tror jag att mötena kommer minska det där gapet och göra vår världsförbättring bättre.