Besök de värdefulla berättelserna på Södra Teatern

Mitt i den sista förberedelseveckan inför lördagens Earth-hour gala i Uppsala rekapitulerar jag i tiden en aning. För en dryg vecka sedan var jag och Sara (också aktivist i Uppsala) med på förhandsvisningen av utställningen ”Med kameran som vapen” som visas i Södra Teaterns foajé, i Stockholm. Tillsammans med gymnasielever fick vi genom filmlinsen vara med, se, förvånas och skrämmas. ”Hur kan vi människor göra så här mot varandra?” var frågan som ekade i mitt huvud.

Det är den ideella föreningen Settler Watch som uppmärksammar bosättningsproblematiken på, det av Israel ockuperade, Västbanken. Utställningen baseras på den israeliska människorättsorganisationen B’tselems kameraprojekt. Där palestinier på Västbanken fått filmkameror just för att kunna dokumentera livet under israelisk ockupation och de brott som begås mot mänskliga rättigheter. Projektet har fått genomslagskraft på många sätt, en del av filmerna har kunnat användas som bevismaterial vid rättsliga processer, bara närvaron av kamerorna har visat sig fungera som ett icke-våldsalternativ och några filmsekvenser har snabbt kommit ut och kunnat uppmärksammas av omvärlden. Nu har alltså projektets mängder av filmmaterial gåtts igenom och bildat de 4 filmer som utgör utställningen. Jag upplever genomslagskraften stundtals som ett slag i magen direkt ur tv-skärmarna och ibland som ett lågmält obehag då stundtals lågintensiva sekvenser passerar. ”Med kameran som vapen” är en utställning som lämnar avtryck. Kameran är ett kraftfullt vapen, ett vapen som inte dödar.

Diakonia är med och stöttar utställningen som vi alla kan, och enligt mig bör besöka. Den finns tillgänglig i Södra teaterns foajé ända till 29 april.

Debattartikel i GP: Anders Borg - bli vår Robin Hood!

Temat för Diakoniaaktivisternas traditionsenliga sommarturné är i år kapitalflykt - ni vet det där som snor åt sig tio gånger mer från fattiga länder än vad de får i bistånd - och Göteborgsaktivisten Emma Färdeman har redan fått en debattartikel om detta publicerad i Göteborgsposten. Jag citerar:

Anders Borg – bli vår Robin Hood!

De flesta har läst Robin Hood någon gång i sitt liv. Vi vill nu att sagan blir verklighet. Vi vill att Anders Borg blir vår Robin Hood. Varje år försvinner 160 miljarder dollar (USD) i skatteintäkter från utvecklingsländerna. Det är dags att ta från de rika och ge tillbaka till de fattiga, skriver Emma Färdeman, Diakonia Göteborg.

Relaterat

Pengarna skulle ha kunnat gå till vård och skola. Pengarna skulle ha kunnat rädda livet på 350 000 barn. Vart tar pengarna vägen i stället? Jo, till skatteparadis. Detta sker genom att företag och rika individer runt om i världen på laglig eller olaglig väg undviker att betala skatt. Det är det som kallas skatteflykt, ett problem som började uppmärksammas i och med finanskrisen. Vad innebär då skatteflykt och hur går det till?

Det finns två metoder för skatteflykt. Antingen så manipuleras internpriserna inom ett transnationellt företag, vilket innebär att varor och tjänster säljs till artificiellt höga eller låga nivåer för att minimera skatt, eller så har företaget ett skatteparadis som bas för affärsverksamheten.

Skatteparadis kallas ett land eller geografiskt territorium som karaktäriseras av att de tillhandahåller en eller flera av följande tjänster:

•  Låga eller inga skatter på kapital och inkomster.

•  Lagstiftning som gör det möjligt att hemlighålla ägare och de som drar nytta av företag, stiftelser och bankkonton.

• Inga krav på ekonomiskt innehåll i de transaktioner som registreras i området.

• Total åtskillnad mellan skattereglerna för inhemsk verksamhet och de regler som gäller för dem som inte bor i landet/området för att uppmuntra att vinster och inkomster flyttas dit från andra länder.

Om företagen valde att betala skatt i de länder där de har sin verksamhet skulle dessa länder kunna bli mindre biståndsberoende. Det är nämligen så att summan av de pengar som försvinner genom skatteflykt är tio gånger större än den totala summan länderna får i bistånd varje år. För varje krona som går in i landet går tio kronor ut.

Vad kan vi göra åt det här? EU är nu på gång med en lagstiftning som säger att företag måste redovisa sina resultat land för land i stället för att redovisa på koncernnivå, som det är i nuläget. Detta skulle förhoppningsvis öka insynen i företagens ekonomi och därmed minska möjligheterna till kapitalflykt. EU:s lagförslag är ett steg i rätt riktning. Men det räcker inte.

Vi vill nu att Anders Borg blir vår Robin Hood och börjar ta från de rika och ge tillbaka till de fattiga. Detta kan vi i Sverige göra genom att bland annat ställa högre krav på den lagstiftning som EU ska ta ställning till i sommar.

Under året kommer Diakonias aktivistgrupper runt om i landet att driva en kampanj mot kapitalflykt, så håll ögon och öron öppna!

Emma Färdeman

Diakonias lokala aktivistgrupp i Göteborg

Ett brev till Sveriges politiker!

Hej!

Jag blir så arg och upprörd över det Sverige jag idag vaknar upp till. Egentligen vill jag mosa ner huvudet i kudden, somna om och låtsas som att allt är en dröm. Alternativt skulle jag nog vilja säga upp mitt medborgarskap. Men så inser jag att det inte hjälper de offer som en dag kommer att dö på grund av att ytterligare en vapenfabrik har byggs på vår planet och tillverkar ännu fler dödande vapen. Det sorgliga är att Sverige i hemlighet står bakom detta för att det ger fint klirr i kistan.

Men vart finns politikerna som kan stå rakryggade och stå för vad som sker? Inte politiker som säga att "vi kan inte arbeta med mänskliga rättigheter i Saudiarabien om vi inte först bygger en vapenfabrik till dem" (Ett resonemang som jag dessutom inte hänger med på, så ni får gärna förklara).

Vad som har hänt med Sveriges Politik för Global Utveckling (PGU) som säger att all Sveriges politik ska sträva åt samma håll: att minska fattigdom och stärka mänskliga rättigheter? Att hjälpa en av världens hårdaste diktaturer att producera egna missiler – är det att stärka respekten för mänskliga rättigheter? Varför har Sveriges vapenexport till diktaturer ökat lavinartat de senaste 10 åren?

Stå för att ni vill tjäna pengar på den mest skitiga verksamheten som finns eller res er och snälla gör nått åt saken! För ett Sverige som tiger och låtsas som att vi är någon typ god-moralisk-nation har jag tröttnat på.

Insamlingsgala i Uppsala på Earth Hour 31 mars!

Vi aktivister gillar galor. Inspirerade av alla andra gruppers fantastiska galerfarenheter har vi i Uppsalagruppen bestämt oss för att anordna en vi med. På Earth Hour. I mörker.

Allt är långt ifrån klart, men idéerna flödar: tänk er ett vanligt mingelscenario, med lotterier och aktiviteter som samlar in pengar parallellt med informationsbroschyrer om Diakonias miljöarbete. Duktiga musiker som spelar och smarta talare som föreläser. Och så PANG! Klockan 20:30 släcker vi alla lampor och alla elektroniska apparater, levande ljus tänds och sedan fortsätter galan i mörker.

Visst låter det spännande? Vi är toktaggade. Och Darth Vader är med oss!

Aktivist om aktivism

"Jag vill revoltera" -en av dikterna jag läste på Stockholmsaktivisternas event för Afrikas horn. 

Metal, gladpop och dans i altargången

Det finns många sätt att sprida information om Diakonia på. Igår kväll samlades ett 50-tal ungdomar i Redbergskyrkan (Göteborg) för att lyssna till AIWS, Vänsterkrok och Pampa - samt se mentalisten/sinnesmagikern Samuel Varg Thunberg uppträda. En mycket uppskattad kväll, som blev verklig tack vare Kristoffer och Jonathan, två eldsjälar som gjort det här fyra år i rad nu.

Jag hade förmånen att vara med i form av aktivist. Det blev kort info om kampanjen "Rättvisa i konflikt" och en liten insamling till Diakonias arbete. Även om det kanske inte kom in jättemånga kronor så blev det en kul kväll och det är tack vare personer som Jonathan och Kristoffer som det händer något i världen. Det är ju rent av Diakonias slogan: människor som förändrar världen.

Musik och Poesi kväll till förmån för Afrikas Horn, vilken fantastisk kväll!

Det blev en helt fantastisk kväll! Nu var det äntligen dags! Nu var stunden vi under höstterminen suttit och pratat fram och tillbaka om, planerat, tvivlat på, varit förväntansfulla inför, skrattat åt, känt både hopp och hopplöshet inför kommen. Den 12 januari klockan 18.30 öppnades dörrarna för stockholmsgruppens insamlingskväll i Immanuelkyrkan! Men vänta lite...det är värt att nämna hur saker och ting gick till innan det var dags!

Det handlades och det bakades, det skrevs ut papper och affischer, bössbanderoll och lappar,det packades och det kördes fram och tillbaka. Stativ, ljus och skimrande blå Diakonia kärror fraktades och lastades av utanför Immanuelkyrkans entré, det var en regnig och grå dag, mörkret föll snabbt över himlen men detta motiverade oss bara ännu mer för det ända vi hade tankarna var : "Det här ska vi klara" "Vi ska liva upp den gråa kvällen" "Nu gäller det" "Det är inget att vara nervös för", det kommer gå bra" Vi peppade varandra, stöttade varann och var till hands för varann när det än gällde!

Kvällens program innehöll musik, poesi, tal, café och lotteri. Studenterna från Betel introducerade kvällen med riktigt cool levande musik, de visade var de gick för och representerade Betels Folhögskola väldigt väl! Därefter fick vi höra inspirerande poesi av ingen mindre än diakoniaaktivisten Ingrid Nilsson! Ingrid fick mig (och jag tror även många andra) att tänka på att vi människor kan påverka och att det helt enkelt är vi som bär ansvaret till att göra världen till en bättre plats att leva på! Efter Ingrid var det dags för bandet A Treehouse Wait att dra igång! Bandet bjöd på lugnande och harmonisk musik, jag minns hur avslappnande jag tyckte det var när de repade i salen medan vi sprang runt och försökte hinna ikapp tiden!

Ekologiskt fika såldes hela kvällen lång!

Ingrid Nilsson sänker inte armen för en rättvisare värld!

A TreeHouse Wait

Nu var det dags för göteborgarna att ta över scenen, bandet Obliq kom med deras coola rockiga stil och visade deras starka sida! Gbg har skills helt enkelt! Efter Obliq fick vi lyssna på spoken word från Daniel Elala och med sin originella stil och inspiration drog han med oss in sin poetiska värld, Daniel Elala hade en hip hop touch i det hela och även han fick oss att tänka till om livet, på samhället, Sverige, världen, orättvisor och lycka, inspirerande moment! Prisutedlningen var härnäst och det blev glada miner hos vinnarna, gratulerar än en gång till er! Sist men inte minst kom bandet Zakala Musica och tog oss till Kongo med deras kongolesiska rytmer! Det bjöds på dans och trummor och plötsligt började stockholmsktivisterna att dansa, vi fick även se några modiga gäster skaka loss:)!

         Bild: http://afroviking.com/2012/01/13/diakonias-stodgala-for-afrikas-horn/

Under kvällen informerade även diakoniaaktivisten Karin, jag (suzanne), diakoniaaktivisten Elmi och Diakonias generalsekreterare Bo Forsberg om hur läget står till på Afrikas Horn. Elmi berättade om sina erfarenheter som anställd för unicef och unesco i Somalia och Bo Forsberg drog en stark och slående historia om en kvinnas liv i Kenya!

Kl. 1 på natten kunde vi glädja oss åt att våra 19.413 kr snart skulle bli ivägskickade och nådda till behövande på Afrikas Horn! Efter plockande och diskande tog vi våra ryggsäckar och jackor och mat, kakrester och annat smått och gott som var kvar och vände ryggen till lokalen och Immanuelkyrkan med leende på läpparna. Vi kunde kända oss nöjda, vi kunde känna oss stolta över oss själva. Vi människor kan göra skillnad!

Tack till alla band som spelade, poeterna och alla ni som medverkande, tack till Gummessons bokhandel och afroviking.com  och tack till Diakonia! Stort tack till alla er som kom och stöttade kvällen, NI har gjort skillnad!