En kväll drygt en månad tidigare, då Göteborgs aktivistgrupp träffades för allra första gången denna höst, bestämde vi oss för att göra något. Reportage från Afrikas horn hade mer eller mindre haglat över oss under sommaren, men så hade nyheten mist sitt behag och media slutade i stort sett att rapportera. Trots att svältkatastrofen är långt ifrån över. Många organisationer har gjort och gör insamlingar till de som drabbats av denna katastrof, så även Diakonia. Detta ville vi vara en del av.
Sagt och gjort. Den nittonde oktober klockan nitton var alla förberedelser avklarade. Dörrarna till de lånade lokalerna i Redbergskyrkan slogs upp och ett åttiotal personer kom för att tillsammans med oss aktivister göra detta något, till förmån för Afrikas horn. Kvällen bestod av en lägesrapport från Diakonias partnerorganisationer, vegetarisk buffé, fairtradefika, musik av olika slag, quiz, lotterier samt tid och möjlighet att bara samtala. Att vara. Mingla och äta. Sådant som man hade kunnat göra var som helst. Men med ett större syfte.
Tänk vad mycket mer man kan göra när man är fler som hjälps åt! Det tänkte jag på där på spårvagnen. Det finns så många som bär på en önskan om att faktiskt kunna förändra världen, och tillsammans tror jag verkligen att vi kan göra det. Två kilo äpplen räcker inte långt, det behövdes betydligt mer bara till den sallad som stod på buffébordet. Men dessa två kilo äpplen, och det numera nästan läkta långfingret, fick ändå vara en del i att ge nästan 140 personer mat i en hel månad. Det är stort tycker jag.
Inlägg
