Att utrikesfrågorna lyser med sin frånvaro under valrörelser är ingen nyhet, men att det skulle vara så även i år förvånar mig faktiskt lite. För ett halvår sedan stod vi aktivister på torget i Köpenhamn och fick gåshud av Desmond Tutus brandtal, i samband med ett klimatmöte som för övrigt var en flopp. Inför mötet höll Sverige huvudet högt i klimatdebatten och Fredrik Reinfeldt var helt plötsligt klimativraren nummer ett. Det var med glädje jag ofta öppnade min morgontidning - klimatfrågan var ett hett ämne som debatterades vitt och brett.
Men säg det som varar för evigt. Mötet tog slut, inga bindande beslut togs och världen återgick till det normala. Ja, förutom för världens alla fattiga som får leva med klimatförändringarnas effekter varje dag förstås. Men dom är det ju ingen som lyssnar på.
Men i min naivitet tänkte jag att i höst är det ju faktiskt riksdagsval. Då kanske det börjar snackas och debatteras igen. Men icke. Utrikesfrågorna verkar helt glömmas bort när politikerna istället kan diskutera "livsviktiga" saker som när betyg egentligen ska införas i grundskolan och rut-avdragets vara eller icke vara. Detaljer i sammanhanget. Hallå politiker! Vi står inför en klimatutmaning vi aldrig tidigare skådat. Och därpå en fattigdomsutmaning att lösa. VAKNA! Jag begär inte att ni ska använda all er vakna tid åt dessa frågor, men är är några minuter för mycket begärt?
Så igår ljusnade det vid horisonten lite. Då blev det äntligen lite debatt om biståndsdebatten. Det finns mycket mer att önska om denna debatt, men det är ett helt annat blogginlägg. Just nu är jag nöjd bara en politiker tar orden klimat, fattigdom eller utrikes i sin mun. Om detta ger några ringar på vattnet återstår att se.
(Debatten från Gomorron Sverige ser du här. Inslaget i Aktuellt och Rapport finns där på SVT Play också)