Anti-Klimax/t?

Stockholmsaktivisterna samlades glada och smått nervösa vid Uppslapendeln i fredags eftermiddag för att sjunga tacksång till "CO2llektivtrafikanterna". När vi väl hade fått på oss klockdräkterna släppte hämningarna lite och när vi tagit de första tonerna och tågade fram med baner och allt längs perången var nervositeten som bortblåst och det var bara roligt! Vår lilla flickkör, med vad vi trodde skulle låta som ganska sköra röster, hördes stark och klar.
Vi möttes av både leenden, fniss, förvånade och förbryllade blickar. Majoriteten verkade positiva till det bemötande de fick av oss. En man log stort och sa stolt "var så god!" till vårat tackande och en annan knäppte kort och filmade oss en snutt från tåget. Vi delade ut många Countdown to CO2penhagen-flyers till nyfikna resenärer. Så pågick det utan problem ett bra tag. Första tåget åkte iväg, vi tog en halstabletts-paus och började sedan sjunga för nästa tågs resenärer.

Det flöt på lika bra som första omgången tills det plötsligt annonseras ur högtalaren att det skett en olycka mellan Stockholm och Uppsala och all norr gående tågtrafik var stillastående... Stämningen förbyttes i en handvändning. Irriterade och stressade människor klev av tåget i riktning mot annat färdmedel och någon annonserade att kollektivtrafik suger och en annan att denna skulle ta taxi till Uppsala... Stockholmsaktivisterna upplevde ett antiklimax och till viss del kanske man skulle kunna kalla det en anti-klimat stämning. Med detta beslutade vi att avbryta aktionen med inställningen att ta upp kampen en annan dag.