First they came…

Igår hade vi träff för aktivistgruppen I Borås. En skara människor, tillsammans fick vi lära oss mer om Burma. Kändes många gånger som en hopplös situation, vi avslutade kvällen med den här dikten av teologen Martin NieMöller, som handlar om hur Nazitysklands intellektuella inte agerade mot regimen.


They came first for the Communists,
and I didn't speak up because I wasn't a Communist.

Then they came for the trade unionists,
and I didn't speak up because I wasn't a trade unionist.

Then they came for the Jews,
and I didn't speak up because I wasn't a Jew.

Then they came for me
and by that time no one was left to speak up. - - Martin Niemöller



I söndags var det val i Burma, andra gången sedan 1962 då militärjuntan tog makten genom en stadskupp. Valet som hölls den 7:e november var varken fritt eller rättvist. Deltagandet var begränsat av juntan. Inga kandidater fick vara straffade sedan tidigare, vilket diskvalificerar ett par tusen politiska fångar, inklusive oppositionsledaren Aung San Suu Kyi. Dessutom tillät juntan inga valobservatörer. Juntan säger att de vunnit 80 procent av rösterna och att valdeltagandet legat på runt 70 procent. USA och en lång rad andra demokratier fördömer dock valet som på förhand uppgjorts.

Varför skall vi bry oss? Jag tycker dikten ovan säger allt, så mycket mer behöver inte skrivas. Jag tror det handlar om att ställa upp för varandra!