Idag är det varmt och dammigt här i Beit Sahour, en stad precis utanför Betlehem på Västbanken, Palestina. Jag har nu, efter några veckors praktik här, kommit fram till att uttrycket ”aprilväder” skulle fungera även här, tempraturen har varierat väldigt. Antagligen tittar vårblommorna fram hemma i Sverige nu och även här blommar det. Jag njuter av röd vallmo, blommande mandelträd och av tanken på att det skulle vara möjligt att palla en apelsin direkt från trädet. Vilket jag ju självklart inte gör, men tänk tanken!
Läste just i Khuluma, Diakonias nyhetsbrev, om de människor som ständigt lever i konflikt och hur många som verkligen kämpar på olika sätt för att skapa fred och rättvisa. Det känns nära här när jag har min praktik på en liten organisation på Västbanken. Israel/Palestina konflikten har nästan blivit utnött i våra öron, en situation som är så svår att greppa och svår att se något slut på. Filosoferar en aning över namnet på Diakonias nya kampanj ”Rättvisa i Konflikt” och vad det kan innebära. I situationen här känns namnet rätt, för trots att en konflikt fortsätter länge så strävar och kämpar männsikor självklart för fred men kankse ännu mer för rättvisa i konflikten.
Under mer än två veckors tid har ett tält funnits på torget i Betlhem, sedan en demonstration hölls för enighet hos det Palestinska folket. ”Unity tent” kallar de unga fredsaktivister som varit där och sovit där dessa veckor. ”Hur ska vi kunna sluta fred med Israel om vi inte ens kan enas i vårt eget folk?” Sa en av killarna i tältet, log stort och la till att de skulle vara kvar på torget tills detta enande sker. Idag besökte jag ett dagcenter för äldre här i Beit Sahour. De gamla tanterna och farbröderna samlas där på dagarna för att prata, spela kort och delta i olika aktiviteter. De visade bland annat upp bilder från en fredmarsch de hållt under förra året, på korten såg jag de gamla med käpp i ena handen och plakat i andra. De skrattade och pladdrade på vid minnet av marschen och såg på med stolta ögon.
Jag ville dela dessa berättelser för att återigen ge mig själv och kanske någon mer en liten boost av hopp. Det finns konflikter som pågår över generationer men det finns också människor som kämpar och som aldrig slutar kämpa. Det är en styrka och en kraft värd att beundra och inspireras av.
Fredrika, Diakoniaaktivist Jönköping