Solig festivalyra...

Det är dag två på Peace and Love och vi lever livet. Tänk att solen faktiskt skiner och att den svenska sommaren visar sig från sin bästa sida. Det är, här i Borlänge, fullt av härliga människor, bra artister och en kalastämning. Vi är evigt tacksamma att vi under denna festival får slagga i Missionskyrkan här i stan, de har en go soffa. Detta tillsammans med många spännande möten och diskussioner med människor gör att vi stor trivs.

Vi står i vårt mycket fina tält med vår mycket fina och informativa utställning =) och det känns fint då man ser att ett intresse väcks hos dem vi snackar med. Det känns också fint att stänga in fulla människor i vår dusch (en tygcylinder som duschar dig med ren fakta). Senast i går kväll burade vi in en go gubbe (snickare från Göteborg) i denna vår apparat och han fick tillslut fråga hur man kom ut igen. Vi hoppas dock att han har lärt sig något. =) Förutan denna snickare kom endel ut ur duschen mer upplysta än innan. T.ex. en tjej som utbrast "Asså det här med WTO, det är ju helt sjukt!!!"

Det känns gott att vara på en festival där man faktiskt har tänk till. Peace and Love har en miljösertefiering och började festivalen med två temadagar om fred och kärlek. Vi möter många intereserade människor varav många redan har koll på världsfrågor. Det känns bra att vara med och inspirera till ytterligare engagemang.

Vi hoppas på många nyfikna under dagen och ser fram emot bl a Mikael Wiehe, Eldkvarn och Hellacopters. Peace out!

/Rebecca och Elin

Peace and love!

Efter några månaders uppehåll i aktivistgruppen har jag fått följa med på festival!
Det är ju fantastiskt. Jag kommer precis från tältet där vi har fått upp utstälnningen som ser mycket bra ut. Så nu är det bara att vänta in och haffa alla härliga, nyfikna festivalbesökare som bara längtar efter att få veta vad vi pysslar med (alla kanske inte vet att de längtar efter det men det får vi få dem att förstå).
Vi kom hit redan i förrgår och igår höll vi en workshop och hängde lite hos bilda som är väldigt vänliga mot oss, sitter på deras kontor nu och skriver.
Det känns dock som att det är idag det hela börjar och vi känner oss alla väldigt laddade.
En längre rapport kommer inom kort då bildakontoret som jag sitter på stänger vilken sekund som helst och jag kastas ut till det fullspäckade festivalområdet igen.
/Sara en nöjd och förväntasfull festivalbesökare.

Midsommar med pyssel och konfirmander

Jag har kommit hem från Öland igen och tänker tillbaka på midsommarhelgen på Klintagården. Jag vet inte hur många barn jag fick hjälpa att pyssla röda band, röda armband och t.o.m. röda kycklingar. Och jag vet inte hur många av barnen som egentligen förstod varför allting i pyssellådan var så rött. Vissa kopplade i alla fall att det hade nånting med någon svår sjukdom att göra… Det var inte helt oproblematiskt att diskutera med de vuxna utställningsbesökarna heller. IMF och inflation var ett känsligare ämne än vi hade trott och det kan verkligen vara svårt att lära gamla hundar att sitta. Men kavajen till Anders Borg börjar bli mer och mer fylld med tumavtryck så jag måste ändå tro att det går att förändra.

Vår viktigaste målgrupp för helgen var konfirmanderna som är på läger på Klintagården. Vi hade workshops med dem på lördagen, men det är inte lätt att motivera 90 stycken 15-åringar att diskutera varför HIV är ett rättviseproblem när de egentligen bara vill vila ut efter midsommar. Kanske var det dock så att frågan bara behövde lite tid för att landa. Framåt kvällen var utställningen nämligen fylld av intresserade konfirmander som ville spela spel, kolla på kartan, ta en dusch och spela om mediciner på lyckohjulet. Det kändes riktigt bra att blanda lek och allvar och konfirmanderna kom med den ena funderingen och frågan efter den andra. Då insåg jag att vi nog hade lyckats att föda några tankar trots allt.

Praktikrapport 3: Flyplansfilosoferande

Har inte så mycket att uppdatera om, inget nytt på visumfronten än. Har visserligen kommit på plats på kontoret i Chang Mai, men vet fortfarande inte riktigt vad jag ska göra. Så in the meantime går jag tillbaka till flygresan Sverige-Thailand.

Ett stort problem när man ska flyga långt är att hitta saker att göra hela tiden. Dels på planet och dels medan man väntar på anslutande plan. Flygplansbolagen gör sitt bästa för att fylla våra timmar - serverar mat, dricka, små påsar med konstiga snacks som mest smaka mjöl och tillhandahåller en liten TV med diverse filmer för oss rastlösa passagerare att titta på. Just denna lilla TV hade jag sett fram emot. Förväntan var stor. Därför blev besvikelsen desto större när jag upptäckte att filmerna dom visade var 1) en tecknad fånig sak om nån elefant som syskonparet 9 + 12 snett framför mig hade makalöst roligt åt, 2) förutsägbar saga om en tjej som föddes med grisansikte samt 3) en kostymfilm som trots Natalie Portman och Scarlet Johansson inte lyckades "leverera" (som det tydligen heter...). Suckande stängde jag av TV:n. Now what? Ja, då får man helt enkelt sätta sin tillit till den hederliga, pålitliga hjärnan. Tänka lite, helt enkelt.

Jag drog mig till minnes vad som hade hänt när jag gick genom säkerhetskontrollen på Arlanda. Strax framför mig i kön stod en man som förvånat fick slänga sin lilla flaska olivbaserad hudkräm, eller vad det nu var. Hade han haft den i en sån där käck liten förslutningsbar påse (tillverkarna av dom måste ju tjäna multum sen de nya reglerna trädde i kraft!) hade det nog varit ok. Nu utgjorde flaskan helt plötsligt en säkerhetsrisk. Två minuter senare var det min tur att kontrolleras. Jag hade en flaska tandkräm PLUS en deodorant och inte heller någon påse och tänkte att nu är det kokta fläsket stekt. Jag frågade lite snällt om jag var tvungen att ha en påse, men mannen svarade vänligt att nej då, det går bra ändå, och skickade mig vidare. Jaha? tänkte jag. Mannen framför mig i kön fick slänga sin flaska, för mig var det ok. Han: skäggig med svaga arabiska drag. Jag: blond och blåögd. Kan det ha nåt med saken att göra månntro?

Hjärnan spann vidare på detta orättvisetema. Som ett resultat av att mina biljetter bokades så sent fick jag flyga business class (ska erkänna att jag inte direkt grät floder över detta, men lite malplacerad bland alla kostymgubbar kände jag mig dock). Och där i mitt breda säte som kunde fällas och vinklas åt alla möjliga håll och kanter, blev flygplanet en liten miniatyr av världen. Uppdelad i olika klasser, med olika förutsättningar och bekvämligheter. Bara det att på flygplanet är dessa klasser klart avdelade från varandra, så att man inte ska se vad dom i den andra klassen har för sig och vilka förmåner dom får. Det är väl smidigast så, så man slipper massa tjafs. I verkliga världen ser vi (tack och lov?) hur andra människor i andra klasser lever och (förhoppningsvis) inser att det inte är särskilt hållbart att man i en del av världen dör pga att man inte har tillgång till rent vatten, medan man i den andra håller sig med både pool och fontän.

Efter detta konstaterande satte jag på mig ögonskyddet, vinklade ner stolen och la mig tillrätta för att sova. Tänkande tar på krafterna.

Praktikrapport 2: A tribute to Tomas Ledin

Nar jag skulle ge mig ut pa min forsta langre trip (5 veckors studieresa till Nicaragua under MUL-kursen) sa var kara larare Ulrika ett orakneligt antal ganger: "Det har ar planen nu, men den kommer nog andras under resans gang". Likadant var det nar jag var volontar i Kongo. "Rakna inte med nanting, ta det som det kommer nar du ar pa plats istallet". Visst visst. Men begreppet "andrade planer" har pa riktigt inte fatt nagon innebord forran nu nar jag ska till Sri Lanka. Flybiljetter har bokats om 4 ganger (tror jag). Forst drog arbetsvisum ut pa tiden, sen kom det inte alls, sen hoppades vi pa turistvisum och jag drog ivag till Chang Mai, Thailand for att invanta Sri Lanka-chefen, sen verkade det som att arbetsvisumet trots att ar pa gang och har sitter jag nu. Pa ett internetcafe i Chang Mai och forsoker fa ett grepp om situationen. Enligt den nuvarande flygbokningen kommer jag komma till Sri Lanka nasta helg, alltsa ca 2 veckor efter den ursrpungliga planen. I sadana har lagen maste man bestamma sig: ska man grata och bli frustrerad over att inget gar som det ska och stressa upp sig over att arbetsbordan som ligger pa en nar man val kommer pa plats kommer vara bra mycket tyngre an tankt. Eller ska man skratta och tanka att jag kan tycka vad jag vill om Tomas Ledins musik, men pa vissa punkter har han nog ratt anda. Sommaren ar kort och regnar mest bort, och ja, man maste gilla laget, gillalalala laget. Under hela den har foljetangen har jag gatt pa alternativ 2, men jag maste erkanna att har, ensam i en stad och ett land jag aldrig varit i forut kanns alternativ 1 stundtals ganska lockande. Men det leder oftast ingenstans. Det ar ingen ide att bli frustrerad for jag kan inte gora nagot at det i alla fall. Och nar man far ett samtal fran regionchefen man aldrig traffat, som later lika omhandertagande som en klok moster aterkommer leendet pa lapparna och jag gar gilla laget-nynnandes till internetcafet.

Midsommarafton och vi är igång

Nu är sommarturnén igång på riktigt!
Vi har startar nåt väldigt viktigt.
Vi är på Klintagården på Öland och firar midsommar med HIV-tema.
Allt enligt Boppes och konfirmandernas tidsschema.
Barnen pysslar röda band.
Johan pratar inflation med blodad tand.
Till karta, lyckohjul och omtyckt dusch
Har det stundvis varit en rejäl rush.
Succén var stor med Uppsalagruppens spel
Tills konfirmandernas ringdans gick lite fel.
Spelet höll och allt gick bra
Det har varit en helt fantastisk dag!

en bra aktivistdag!

Idag var en bra aktivistdag!

Diakonias aktivist Karin lyckades med koststycket att få in hela utställningen och allt annat krimskrams som jag samlat i en stor hög i källaren i bilen och köra till Öland med det!
De andra aktivisterna som ska vara på Klintagårdens camping över midsommar kom dit!
Alltså - Diakonias festivalturné har börjat!
Det andra som hände var att vår aktivist Maria som ska jobba på Diakonias kontor i Sri Lanka under sommaren äntligen kom iväg efter veckor av visumkrångel. Hon kom visserligen inte till Sri Lanka utan till Thailand men planen är nu att åka därifrån till Sri Lanka på turistvisum. Maria är vid gott mod - heja henne!

Det är nu det händer!

Vad är det som sker? De senaste veckorna har jag spenderat mycket tid på tåg. Jag har varit i Örebro, Borås, Jönköping och Göteborg. Och överallt har jag träffat människor som vill engagera sig för en bättre värld genom att starta en aktivistgrupp för Diakonia i sin stad. Helt otroligt! Nånting stort är på gång…
Nån gång hörde jag att 80-talister är egoistiska och shoppinggalna. Men vet du vad – det är inte sant! Jag möter hela tiden 80-talister som vill engagera sig för en bättre värld, för att utrota fattigdomen och skapa en hållbar värld. Det är inte att vara egoistisk! Det är att känna samhörighet med människor runt om i världen som har helt andra förutsättningar än du och att vara beredd att satsa av sin tid, sitt engagemang och sina pengar för att de ska få det bättre. Men, jag tror att vi som är unga idag vill ha roligt medan vi förbättrar världen. Vi vill inte sitta i dammiga styrelselokaler och tjafsa om småsaker. Vi vill åstadkomma något!
Jag är så glad att det finns Diakoniaaktivister som snart åker på festivalturné med en fantastisk utställning! Och jag är glad över alla er som kommer att starta Diakoniagrupper i höst!
Vill du också förändra världen!
Kolla in på diakonias.se och börja med att prenumerera på vårt nyhetsbrev Khuluma. Läs sedan här och inspireras av vad som händer i sommar.
Hoppas vi ses i en aktivistgrupp i höst!

Praktikrapport 1: Den däringa räkmackan

Att resa runt i världen är för många ett kärt nöje. Så även för undertecknad, även om miljösamvetet skadas något. Oftast innebär det inga större problem att ta sig in i andra länder. Visum ordnas relativt enkelt. När det nu drar ihop sig för min Sri Lanka-praktik har dock problem uppstått. Reglerna har skärpts och plötsligt ville myndigheterna i Colombo se mitt CV och betyg... Annars är det kalla handen. Detta har lett till att min avresa förmodligen kommer att skjutas upp några dagar. Irritationen kommer smygande - ska det va så svårt att få en sketen stämpel? Men så sansas jag och drar mig till minnes att jag glider runt i världen på den fetaste av räkmackor i jämförelse med människor från andra delar av världen. Det är först när man ser verkligheten för dessa, som man förstår hur bra man själv har det.

Att som kongoles och indier komma till Nicaragua visade sig vara ett projekt större än någon kunnat ana, när SMU:s internationella projekt ID ordnade läger i Nicaragua i vintras. Att åka via USA var uteslutet - transitvisum för kongoleserna och indierna var inte att tänka på. Att åka via Mexico trodde vi var lugnt, men det visade sig att transitvisum behövdes även där. Nu ordnade det sig dock för kongoleserna, men endast tack vara goda kontakter mellan kyrkan och ambassaden. För indierna var det dock stopp. Air France sa "Nej, vi tänker inte flyga er till Mexico". Och så var det med det. Inget läger för dom.

När min kongogranne och dito körledare nyligen skulle åka till Sverige för att besöka Svenska Missionskyrkan stötte man på problem redan innan själva visumprocessen. Eftersom detta var deras första resa utanför landets gränser (grannen nyss fyllda 60, körledare ca 30. Det ni!) behövde de skaffa pass. Men det var inte det lättaste. Staten hade nämligen bestämt sig för att sluta utfärda pass. Kiadi! Nu ordnade det sig till slut och dom fick sina pass, men det drog ut på tiden och resan fick skjutas upp några dagar.

För att vara nån här i världen ska du alltså helst vara vit och välvårdad samt ha pass och stämpel på att du är vit och välvårdad. Annars är det bäst att du stannar där du är och blir vid din läst. Under tiden glider vi vita och välvårdade världen runt på våra feta räkmackor och lever livets glada dagar.

Vernissage!

I lördags invigdes äntligen vårt thivoli i Betlehemskyrkan i Göteborg! Vi hade snittar, vi hade pärondryck med ciderkaraktär, vi hade ballonger - allt för att få rätta vernissage-känslan. Tillströmningen var kanske inte den mest kaotiska världshistorien har skådat men vi var glada ändå. Nu har vi sett hur alla bitar passar ihop och med all säkerhet kommer sommaren bli grym och svenska folket lite mer upplysta om hiv och aids. För er som vill ta en titt på vår eminenta utställning föreslår jag någon av följande händelser:

Göteborgsmötet 5-8 juni
Klintagården 19-22 juni
Peace & Love 23-28 juni
Urkult 31 juli-2 aug
Frizon 6-10 aug
Scoutlägret Adventure 11-16 aug

Välkomna!